Krig

För några månader sedan tog jag beslutet att börja blogga igen. Den främsta orsaken till beslutet var att jag under sommaren bestämde mig för att springa Berlin Marathon 2009, att skriva då och då tilltalar mig. Jag vet av erfarenhet att det är intressant att efter uppnått mål titta tillbaka på vad man tänkt och gjort.

I september i år fick jag ont i mitt högerknä: det har diagnostiserat som löparknä. Jag har därför inte kunnat springa på mer än tre månader och fram till för någon vecka kunde jag inte ta längre promenader. Jag har strechat, ätit antiinflamatoriska mediciner, skaffat specialgjorda sulor för mina fötter, ligger på spikmatta varje dag: Alla dessa åtgärder har lindrat smärtan men inte tagit bort problemet. Sedan några veckor får jag massage en gång i veckan och två gånger i veckan går jag till en fysioterapeft. Jag hoppas att det kommer ge resultat

Det har varit en annorlunda höst. Jag har blivit pappa och min mamma har gått bort. Jag har saknat löpningen enormt mycket. Jag har saknat att ladda ur kroppen. Jag har prövat att cykla sista veckan och det gör inte ont längre och därför skall jag börja cykla till jobbet.

Sedan en vecka tillbaka är mitt nya land involverad i vad som skulle kunna kallas krig. Landets ledning tog beslut att försöka näpsa Hamas en gång för alla. Det är svårt att säga om det kommer att ge de resultat man önskar.
Det som sker i södra Israel och i Gaza är allt annat än trevligt och när jag läser svensk media och diverse bloggar saknar jag humanismen. Det är få som pratar om de människor som drabbats och har drabbats. Det har blivit viktigare att ta ställning än något annat och därför har också förmågan att känna medmänsklighet och förståelse totalt försvunnit

Jag tänker inte ge en djupanalys av situationen utan det enda jag kan skriva är att det alltid finns en annan lösning på ett problem än den som verkar vara den mest uppenbara. Personligen tror jag att våld sällan är den bästa lösningen men nu är vi i en sådan situation och i min lilla värld hoppas jag att raketerna inte kommer att nå till Tel Aviv där jag bor. Inte bara för min skull utan också för de som bor i Gaza.


Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Gaza, Hamas, Krig, Runners Knee